3. Uppsats av Madalena Nordin: ”Sockenkverulanten i Bock i örtagård.”

När Fritiof Nilsson Piraten skrev sin berättelse ”Bock i örtagård” så hittade han förmodligen förebilden till bokens sockenkverulant i en man som fortfarande levde.

Mannen hette Anders Nilsson och var född 1859 i Vanstad socken som äldste sonen till en välbärgad bonde.
Anders Nilsson visade tidigt intresse för att studera men hans far ansåg att det inte kunde bli tal om några högre studier. Var man född bonde så skulle man förbli bonde. Anders Nilsson studerade däremot under två år på Hvilans folkhögskola i Åkarp. Utbildningen var allmän-inriktad och tog upp diverse olika ämnen, som man även hade nytta av som jordbrukare.
Där kom han för första gången i kontakt med juridiken i form av grundläggande medborgar-rätt. Framförallt fick de utbildning i kommunalrätt och statskunskap men eleverna fick också kunskaper i civil-, process- och straffrätt.

Eftersom Anders Nilsson var vetgirig så fortsatte han att studera efter Hvilan på egen hand. Han ägnade sig åt historia, språk, släktforskning men också åt studier i juridik. Han köpte böcker som han läste eller åkte till Lund och tillbringade tiden på Landsarkivet eller universitetsbiblioteket med att studera det som intresserade honom. Hans intresse för forskning och studier kom att ta överhanden över intresset som jordbrukare och när hans söner började bli vuxna så ägnade han mesta tiden i Lund medan sönerna och drängarna fick sköta gården. Han fick smeknamnet Bygdeforskaren av sin omgivning.

Hans intresse för juridik gjorde att människor gärna kom till honom för att få hjälp med mindre juridiska frågor som bouppteckningar. Han tog inte betalt för sina tjänster vilket gjorde att han var flitigt anlitad. Anders Nilssons hustru kom från Spjutstorp och när hennes far Åke Svensson fick ett juridiskt bekymmer bad han sin svärson om hjälp. Spjutstorps församling ville expropriera en bit av Åke Svenssons mark för att utvidga kyrkogården. Åke Svensson motsatte sig exproprieringen av ett enda skäl. Han var rädd för att likvatten från kyrkogården skulle rinna in på hans ägor och förgifta grundvattnet. Anders Nilsson drog därför församlingen inför rätta för att försöka häva beslutet om expropriering.

År 1907, inte långt efter att processen mot församlingen påbörjats avled Åke Svensson men på sin dödsbädd avkrävde han ett löfte av sin svärson att Anders Nilsson skulle fortsätta kampen mot församlingen och se till så att beslutet om kyrkogårdsutvidgningen upphävdes. Rättegången gick emot honom men trogen sitt löfte till svärfadern överklagade han domen till nästa instans men förlorade även där. Eftersom han inte ville ge upp fortsatte han att processa men alla motgångar och svåra besvikelser gjorde att Anders Nilsson förlorade tron på myndigheter och domstolar.

Under femton år fortsatte han processandet genom att överklaga domar och stämma folk till höger och vänster. Allt som allt rörde det sig om uppemot 250 olika mål. För att få slut på processandet tvingades till slut familjen ta till drastiska åtgärder och fick honom 1920 omyndigförklarad. Detta hindrade inte Anders Nilsson från att fortsätta processandet men nu mot sina förmyndare.

Anders Nilsson blev till slut besatt av att få rätt och blev på så sätt en rättshaverist och kverulant. Det tråkiga är att han och svärfadern hade rätt. Det är naturligtvis oklokt att lägga kyrkogårdar så de gränsar till mark med vattentäkter på grund av miljöhänsyn men vid den tiden var miljöfrågor inget som man ägnade en tanke. Hade frågan om att expropriera mark kommit upp idag hade troligtvis resultatet av den första rättegången blivit ett annat.

Fritiof Nilsson Piraten hörde säkert berättelserna om Anders Nilsson och alla rättegångar som han varit inblandad i och fann i honom en person som skulle bli en fantastisk karaktär i en bok, därav sockenkverulanten i ”Bock i örtagård”.

 

Mitt barndomshem – Skogsdala

Mitt barndomshem

Av Sven Johan Nilsson

 

Några glimtar från min barndom

Några glimtar från min barndom.

Av Hanna Svensson

 

Minnesskrift Skogsdala 1986