Ämbetsmannagärning:
Efter Fridhems och Vanstads folkskola fortsatte studierna på  Lunds Privata Elementarskola där Sven-Johan avlade studentexamen 1917. År 1918 påbörjade han sina studier i juridik vid Lunds Universitet  och avlade sin juris kandidatexamen  1923.

Efter tingsmeritering påbörjade Sven-Johan sin ämbetsmannabana som skulle vara i 41 år.  Denna skulle föra honom långt från hembygden först som länsnotarie i Östersund, därefter som länsassessor i Vänersborg. Åren 1944 till 1957 verkade han som landssekreterare (numera länsråd) i Härnösand. Från 1957 och till pensioneringen 1964 hade han samma befattning i Uppsala.  Vid sidan om sina länsstyrelsetjänster hade Sven-Johan  många uppdrag inom landsting, departement, statliga kommitteer, länsförbund och ideella föreningar.  Han har författat ett flertal uppsatser i olika tidskrifter rörande administrativa och sociala frågor. För sina insatser tilldelades Sven–Johan  Riksluftskyddsförbundets Förtjänsttecken i Guld 1944, Sveriges Civilförsvarsförbunds förtjänstmedalj i Guld 1957 och utnämndes 1954 till Kommendör av Kungl. Nordstjärneorden.

Fritidsintressen:
Sven-Johan var en sällskapsmänniska, som kunde sprida glädje och trevnad omkring sig. I familjen berättade han gärna skånehistorier från sin barndom. Han var begåvad med en på sällskaplig samvaro inriktad flödande diktarådra. Hans salta rim var fyndiga och uppfriskande men aldrig sårande.

Som medlem i sällskapet SHT , där han verkade under namnet ”Sven Rimsaltare” var han mycket aktiv och har efterlämnat många visor och hyllningsdikter publicerade i sällskapets tidskrift ”Tal och Kväden”.  Han producerade också under åren  mängder av hyllningsdikter till kamrater, chefer och umgängesvänner. Han skrev också många uppskattade bordsvisor till högtider inom familjen och till möten i de ordenssällskap han var medlem i.

1934 skickade han i ett bidrag till i Söndagsnisse-Strix angående våra riksdagsmän som först uppfattades som för fränt men som publicerades efter redigering.

Under åren i Jämtland och Ångermanland fick skåningen möjlighet att praktisera skidåkning och utvecklade snabbt ett intresse för fjällvandingar på skidor till olika fjällstationer. I Härnösand var det under vintersäsongen vanligt med en skidtur till Vårdkaseberget med familjen. Efter sin pensionering började Sven-Johan även spela golf. Han vaknade ofta tidigt och var ute på banan i gryningen som ensamspelare.

Släktforskaren:
Sven-Johan hade ständigt hembygden i Skåne i åtanke och brevväxlade ofta med sina syskon framförallt storasyster Hilda. Han försökte så ofta han kunde förlägga semesterresan till Skåne.  Hans  intresse för släktforskning utvecklades dock först sedan han blivit pensionär.  Det var när han städade skåp och lådor och fann stamtavlor och korrespondens från faderns släktforskning bl a om gravstenen över den gamla riksdagsmannen i parken vid Skogsdala, som hans intresse väcktes på allvar. Han kom sedermera att arbeta heltid med sin släktforskning och gjorde åtskilliga resor till Landsarkivet i Lund och Riksarkivet i Köpenhamn.  Hans släktforskning kröntes så småningom av publiceringen av boken ”Förfäder från Färs”. Sven-Johan var också mycket engagerad av tanken på en släktförening som kunde vårda förvalta samt sprida kännedom om det material som finns angående släkten.

Sven-Johan Nilssons ättlingar